Nationella, fota, ljug

Hej alla barn(vuxna också)!

Vad tycker ni om att ha lite mindre stil på texten?Bra tycker jag så om ni har några klagomål ta det med den ansvariga(mig) så ska vi se om jag orkar bry mig.

Idag hade vi i alla fall nationella prov i Svenska B, galet nervöst! Som jag sa till Nicke ungefär tusen gånger på bussen in till skolan idag, sjukaste ångesten! De är ju hela betyget som beror på nationella, helt sjukt! Hur som helst, första tanken när vi fick provet var "dehär kommer aldrig att gå bra". Men så skrev jag på om de där miljöfrågorna som vi tjatat i skolan en miljon gånger känns det som. Sen var det lunch och jag hade kunnat gå och lägga mig ner och dö så dåligt kändes det. Nej ok, inte riktigt. Men det kändes osammanhängande. Så när jag kommer tillbaka och läser igenom allt jag skrivit ändrar jag bara lite och lägger till lite så är jag riktigt nöjd. Mirakulöst! Så jag renskriver (med mycket mindre bokstäver..) hela texten så de blir en ca. fem och en halv sidor  lång text. Riktigt nöjd, även fast det var sex sidor och en rad innan jag renskrev det. kan gå därifrån med ett nöjt flin vetandes att jag har slutat för dagen medan de flesta andra har en lektion till. ungefär fyra och en halv timmas skrivande tog i alla fall på handleden! De sista raderna på renskrivningen var inte lätt alltså. Men det gick!

Så, när jag sitter på bussen hem och dör av tråkighet ungefär (ingen iPhone, inget liv) så ser jag att det är fullmåne ute. Eller ok, jag såg det på morgonbussen med. Hur som helst så såg jag världens fototillfälle när bussen just kommit in i Holmsund så jag tar på mig dubbla halsdukar(en scarf och en halsduk), min tjockjävla fjällräven dunjacka(även kallad tältet), vantar och mössa. Mjukisar på stumpisarna förresten med, och ger mig ut på min kära cykel. Men så när jag kommer fram, ingen måne! Helt otroligt! Puts veck! Så jag tar förvånat min kära cykel och cyklar upp för fetjävla backen till Omberget(högsta punkten i Holmsund) för att kunna få syn på månen. Men icke, väl uppe i de sjuukt läskiga tornet som knakar och är omgivet av mörk skog ser jag ingen måne heller! Borta! Så jag går ner på darrande ben(mest av utmattning för min otränade kropp cyklade upp för den feta backen). 

Så idag har min mor ljugit för mig, rakt upp i ansiktet! Kan ni förstå sicken jäkel! När jag frågade var månen var så pekade hon åt det håll som jag hade hoppas men så när jag kommer dit är den inte där! De var de värsta!

Dagens fundering.. eh.. jajuste! När jag läser en bok.. Då tänker jag ofta scenarierna i boken på något ställe jag varit. Alltså om jag läser om ett stort hus tänker jag ett av våra hus i Tyskland, om jag tänker ett hus med en massa ängar runt tänker jag Åsa(där vi hade en stuga över en sommar eller något, kommer inte ihåg..). Men, om man har varit inspärrad säger vi sen man var liten i en cell eller något inte vet jag. Hur gör man då med tankarna och kopplingarna? Då har man ju inget att koppla till.

PUSS