bara så less.

Ni får inget hej idag..

Just nu vill jag bara lägga mig ner och gråta, jag känner mig så ofantligt less! Jag vet inte, troligen bara hormoner eller npt för inget är ju egentligen speciellt jobbigt i skolan(förrutom nationella talet) och snart är det jul. Jag har ingen anledning att vara så deppig som jag är men helvete. Jag dör verkligen! Vill bara ligga i min säng och aldrig någonsin göra något annat än lyssna på Disturbia med Boyce Avenue(typ nya favvolåten). Första låten jag köpt på iTunes förresten. Sjukt laglig jag är då!

Jag orkar inte med sura människor, jag orkar inte med desperata människor, jag orkar verkligen inte med att vara nervös för svenska talet och jag orkar mest av allt inte med att vara trött och deppig för ingenting. Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Borde bränna dom där himla bilderna, borde plugga på svenskatalet och tyskan, borde sova, borde kolla upp vilken predikan det är ikväll så jag kan förbereda våran religionläxa att gå till en kyra. Suck, så många borden och måsten. Så otroligt lite ork. Vet att jag borde plocka ur diskamaskinen för annars kommer mamma göra det automatiskt utan gnäll för vi är så bortsämda min bror och jag. Jag vet att jag borde göra ditt och datt men vem har orken när man känner att man njust nu bara vill gå i dvala. Herregud ge mig ju och glada människor som leker i snön, ge mig lov och break från livet. Ge mig lyckan som jag så behöver!

Dagens tanke då: förstå vad bra de skulle vara om ens lärare läste ens blogg, egentligen. Då skulle dom ju veta hur kanske hur otroligt tungt man tycker livet är eller kanske hur otroligt glada dom gör en! Eller hur bra deras lektioner är eller hur dåliga dom är så dom kan ändra sig. Skulle ju vara hur bra som helst! För vissa lärare är ju på riktigt som robotar, förstår inte att man kan vara trött och less. Nej dom tror att man är en lat ungdom som bara inte "orkar" göra sina läxor för att det är tråkigt. Visst är det inte kul alltid men man vet ju att det måste göras så om man inte har gjort en läxa så är det i mitt fall inte för att man inte orkar fysiskt utan psykiskt. Å andra sidan finns det ju lärare som man bara skulle vilja krama, länge. För att dom är så himla gulliga. Men de kan man ju inte göra, för då är man en smörare. Herregud, vad ska man egentligen göra för att kunna visa en lärare att den personen är otroligt bra?

Ge mig det stöd jag behöver, jag vet att vissa av er verkligen kan.

PUSS